måndag 27 oktober 2008

Hur gick träningen grabbar?

Hallå igen. Ett tag sedan sist. Kommer inte skriva varje dag såvida inget intressant händer.
Spelade stegmatch i lördags mot Jocke"expresståget"Larsson. Jocke är fysiskt stark. Det han skulle behöva förbättra är spelet i lägre tempo. Han blir en aning konfunderad när man drar ner på tempot. Första game var han steget före mig hela tiden. Tur för mig fick jag honom att jobba väldigt mycket för varje poäng. Gamet till Jocke 11-6. Andra game startade i högt tempo. Jag försökte fokusera på att slå ännu djupare i de bakre hörnen, samt att attackera genom att ideligen byta tempo. Ju längre gamet led desto tröttare blev Jocke. Nu var han fast i de bakre hörnen och jag kunde välja när jag ville spela fram honom. Gamet till mig 11-8. Tredje game började även det i högt tempo. Men nu tröttnade Jocke ganska tidigt, och han gav mer eller mindre upp när jag tog en 4-0 ledning. 11-4 till Ola. Fjärde game och jag ville ta kontrollen i början av gamet. Det blev tvärtom. Jocke spelade tajt och tog ledningen 2-0. Sedan följde några tunga rallies och jag hade turen att komma vinnande ur dem. Jocke fick jobba kopiöst och han vek ner sig före mig, puh. Gamet till mig 11-6. I och med denna vinst vann jag pool 2 i stegen och avancerar nu upp till "finpoolen", nr. 1. Vill tacka Bische för förtroende att börja i 2:an. Jag menar, man hade kunnat bli placerad i 8:an.
Dagen efter körde Jocke och jag ett slagträningspass. Jag hann dock med ett 35 min. långt fyspass innan. Slagträningspasset avslutades med pressure game. En spelare jobbar och skall slå allt till ett av hörnen. Vi körde 2min. per ruta och vi körde två rutor var innan vi bytte. Tung övning, men bra.

Jag skulle berätta lite om hur man coachar och tränar ett lag under ett JVM. Sooo here we go.
Detta utspelar sig under det redan nämnda JVM i Hong Kong 1992. Vår landslagsledare, vi kan kalla honom Anders, var väldigt imponerad av Australiensarna, då de hade en legend (Ken Hiscoe) som coach. Anders tittade hellre på dem än på oss under träningarna, om han nu ens var på plats. Det hände mer än en gång att Anders bokade träningsbanor till oss kl. 08:00. Själv gled han in vid 09:15 med morgonfrilla och undrade hur träningen gått. Det skall för övrigt mycket till för att Anders, med frillan som skulle gjort Remington Steele avundsjuk, skall ha morgonfrilla. En dag kom han efter halva träningspasset och sa att vi tränade fel. Han hade tittat på Australiensarna och de körde minsann ghosting. Och det skulle vi också göra nu. Vi gjorde vårt bästa att övertyga Anders att det nog inte var en bra ide, men gjorde de det, så skulle vi också göra det. Det var bara att titta på resultaten och se vem som presterade bäst. Det hade ju inget att göra med att de var bättre än oss, nej nej. Så det var bara att springa. Inte vann vi fler matcher för det, för er som undrar.
En annan rolig episod drabbade mig själv. En morgon stod jag själv på banan och slagtränade. Då kom Anders in och sa att han inte tyckte min backhand var bra. Han hade varit och kollat på Australiensarna igen och deras backhand var mycket bättre. Mina slag gick liksom upp när den träffat frontväggen och deras gick neråt. Det var i och för sig sant, men det är väl inget jag kan ändra på nu mitt under VM sa jag. -Jodå sa Anders, och tog racketen ur handen på mig och bad mig kolla noga. Han lägger upp bollen till sig själv och dammar till den lilla svarta rakt ner i plåten. Han vänder sig om till mig, (jag får bita mig i tungan för att inte gapflabba) och undrade om jag såg något speciellt med hans slag. Förutom att plåten fick sig en rejäl omgång såg jag inget speciellt. Då sa han, -Axeln. -Axeln Ola. -Såg du inte hur jag sänkte axeln? Jag hann inte se så mycket. Det gick rätt snabbt. Titta nu och koncentrera dig på axlen. Han lägger upp bollen igen och ger järnet. Hans backsving nuddar min lugg och han tar i för kung och fosterland. Pang! Plåten får sig ännu en omgång. Han vänder sig om till mig som nu är illröd i ansiktet. Tårarna ligger i ögonon, redo att spruta ut av glädje. Han lämnar banan uppgiven. Jag frågar honom om det inte är bättre att slå bollen lite uppåt än att slå den i plåten?
Ok. Det var allt för idag.
Ola

2 kommentarer:

Unknown sa...

man vrider sig av skratt!
har du mer från denna Anders undrar vem det kan ha varit?

Michael sa...

Kul story! Härligt med tydligt ledarskap!
Fråga - vad gör du mer exakt när du drar ner på tempot? Lobbar och längder? Vad skall man tänka på? Jag förlorar ibland när jag dras in i ett för högt tempo....